du dödar mej
jag skriker, jag gråter.. du förstör mitt psyke, det brinner i min skalle. jag vet snart inte vad jag gör. jag orkar verkligen inte mer! jag exploderar. JAG ÄLSKAR DEJ! jag lurar dej inte, min avsikt är inte att skada dej! min avsikt är att älska dej, älska dej på ett sätt som ingen annan människa är kapabel till. men jag får bara smärta, jag dör innombords. jag vill döda någon, så arg är jag. jag orkar inte kämpa, orkar ingenting. vill bara försvinna...
kan inte sova..
tänker, tänker, tänker.. varför gör jag såhär mot mej själv? varför tillåter jag mej själv plågas? varför ska det vara så svårt? jag älskar självdestruktivt och jag kan inte sluta.. du är min drog.. jag känner inte mej själv längre. jag har gått över gränserna. men det är fel! så fel.. hur ska jag hitta mej själv igen? har glömt bort vem jag är.. glömde bort mej själv när jag var me dej. känner mej vilsen, ensam.. söker trygghet hos dej, en trygghet jag aldrig kommer att få.. allt jag vill ha ifrån dej får jag bara motsatsen av. och jag fortsätter och fortsätter.. min hjärna e slutkörd, mitt hjärta e mos.. min kropp skriker! varför kan jag inte bara sluta? det är inte menat. jag vet ju det, men endå inte.. jag älskar dej, men jag tror verkligen inte att du älskar mej.. jag är äcklad, vill spy på mej själv. är dum, så dum.. blåst.. men de e ja ju inte egentligen! jag känner mej lurad.. arg, ledsen. så sårad. jag gråter, orkar inte leva med smärtan. jag kan inte vara utan dej, men inte heller vara med dej. varför hittar jag alltid ursäkter när det kommer till dej? varför accepterar jag allt? hur kan jag tro att du inte är den du är, när jag ser handlingarna framför mej? hur kan jag tro på dina ord? vad är det som får mej att stanna fast kniven skär i mitt hjärta hela tiden? du gör mej olycklig. du får mej att gråta på rutin.. du dödar mej helt enkelt, och jag stannar kvar och älskar.. jag klarar inte det här. när ska jag bli fri?.. :'(
deprimerad..
är deprimerad, orkar inte göra nånting. vill bara gömma mej.. har inte varit utomhus och tagit frisk luft.. orkar inte ens ta hand om min hygien.. tröst äter och går upp i vikt.. det är jobbigt, och det tar aldrig slut..
inåtagerande - utåtagerande
var hos min psykolog igår, berättade för henne att en närstående tror att jag har en histrionisk personlighets störning, och att jag själv haft misstankar på narcicisstisk personlighets störning. hon förklarade då för mej att det är vanligt att man kan ha drag från andra personlighetsstörningar när man själv har en. och eftersom att jag redan är utredd och hon har fått begrepp om mej så trodde hon inte att det var så att jag hade just dessa personlighetsstörningar. Läste också att de med utåtagerande borderline (som jag har) oftast brukar ha narcicisstiska drag, så det förklarar ju saken. histrioniska drag verkar det som jag också har. så jag har alltså utåtagerande borderline med narcicisstiska och histrioniska drag.
Inåtagerande borderline - utåtagerande borderline
Det är viktigt att skilja mellan inåt- och utåtagerande borderlinebeteende. Borderline-personligheter har nämligen en tendens att hantera sin oro på två olika sätt. Skillnaderna är viktiga eftersom de främst kommer till uttryck i nära relationer när det krävs ett ansvar.
Intåtagerande borderlinepersonligheter vänder huvusakligen sin smärta inåt, mot sig själva och mot den egna kroppen. Inåtagerande borderlinepersonligheter är mer självmords-benägna än den utåtagerande, uppträder mer deprimerat och är mindre välfungerande i arbete och vardagsliv.
Utåtagerande borderlinepersonligheter visar ofta en narcisstiskt föraktfull fasad "Jag klarar mig själv, jag behöver varken dig eller någon annan". Den utåtagerande är mer projicerande och aggressiv till sin karaktär. En utåtagerande borderlinepersonlighet kan på ett hjärtlöst sätt kränka andra, de har en samvetslöshet som förvärrar effekten av kränkningarna. Den utåtagerande borderlinepersonligheten projicerar ut det egna inre lidandet som han inte förmår hantera på egen hand. "Det är andras fel att jag mår så här och andras fel att jag inte mår som jag borde göra".
så fel..
jag tappade respekten, därför gjorde jag som jag gjorde. jag kunde nästan gå hur långt som helst. nu när jag är med dej igen ångrar jag mej. varför blir det alltid så fel?
...
Tro ingenting av det du hör, inte att hon älskar dig när hon säger det, inte att hon hatar dig när hon säger det. Det är inte hon som talar det är hennes själs svartaste djup som har kontaktat henne om hon hatar dig. Det är hennes önskan om kärlek som säger att hon älskar dig...
Utredningen klar.
För ett tag sen, är ju aldrig här inne och skriver längre. men nu hade jag lust. Jag har borderline, som jag trodde. det förklarar mitt liv, de va som den värsta tyngden jag haft försvann från mina axlar, nu vet jag varför jag är som jag är.
ensamma tårar
jag mår så dåligt.. jag bara gråter.. hur mycket mer ska jag orka? när ska det bli bra? när ska jag sluta känna som jag gör.. jag saknar något.. min andra halva. han e borta.. jag vill inte känna. vill inte tänka. vill inte gråta. senaste tiden har de varit intenstivt, saknar så mycket.. men vad egentligen? han eller sällskapet? klarar inte att vara ensam. så fort jag e ensam hinner alla tankar läggas på honom.. jag vill bara berätta för honom, men han kommer endå inte förstå. jag vill inte ha någon annan, men vill inte heller ha honom. är vilse, tappade bort mej själv på vägen. varför allt detta? vem är jag. varför är jag så ensam? hur kunde jag låta de gå såhär långt. varför kunde jag inte varit en fullt frisk kvinna och skött de snyggt? varför ska jag ha så många psykiska problem? min psykolog säger att jag troligen har borderline, vi håller på m utredningen just nu, så de förklarar ju varför mina relationer gått åt helvete. men varför ska jag ha de? jag som älskar honom. han var mitt allt. men inget ja kunde visa. det va så bra när de väl va bra, och bra var det, de va drf vi två blev en. men tyvärr, jag är inte frisk så de funkade inte. hur ska jag någonsin kunna få kärlek när min partner ska få lida? jag är tom utan dej, jag är inte hel längre. blev förändrad med dej och när du försvann rasade min värld.. du är den jag vill vara med, jag vet nu varför allt blev som de blev. men det är försent, förstört. känns som att jag aldrig kommer hitta tillbaka till mej, jag är inte hel utan dej :'(
klarar inte av denna tomma ensamhet..
klarar inte av denna tomma ensamhet..
god eftermiddag!
nu är jag hemma efter en lång dag.. trött som vanligt. men gör ju inge om dagarna så inte så konstigt att jag blir trött av att bara gå två meter.. idag fick jag ett äckligt utbrott igen, vart så förbannad att jag bara ville ta sönder hela mitt rum, och alla som kom i min närhet. var hungrig som fan och när jag har lågt blodsocker blir jag hysterisk och galen. kan inte ens röra mej, så förbannad och grinig blir jag. inte nog me de, jag hade varit i centrum för att hämta ut min antipsykotiska, så hade dom inte den på lager... jag skrek fitta å allt vad jag gjorde i affären. hon undrade om hon skulle trolla åt mej, och ja de självklart tänkte jag i mitt stilla sinne, men så lätt skulle jag inte få ha det.. så min kompis och hennes pappa kom förbi när jag hade kommit hem, körde mej till apoteket på ett annat ställe och bjöd mej på cheese burgare, så himla snällt! men, när jag väl kommit till de andra apoteket så strular det med delbetalningen som jag brukar köra på, man måste tydligen skriva in sej på alla apotek man går på. snacka om att jag kokade. då ringde min kompis upp sin pappa och han lånade mej pengar till medicinen, snacka om att rädda mej i nästan alla jobbiga situationer! min fina vän och hennes pappa <3 tack för att ni finns!
nu ligger jag här och degar, så sköööönt. ska bara koppla av nu!
trött..
idag har jag haft fullt upp.. gick upp tidigt imorse, duschade och gjorde mej i ordning för att åka till läkaren.. idag fick jag göra något som kallas en mini utredning, där ingår en del saker som utreder det psykiska måendet. men nu börjar pusselbitarna falla på plats, och det blir mycket lättare för mej och andra att förstå, och för läkaren att veta vilken sorts hjälp jag behöver få. det vi kom fram till och det jag lider av är: depression, panikångest, generaliserad ångest syndrom & psykos. så har jag min adhd på det. så nu är det bara för mej att arbeta med den hjälpen jag får, och hoppas på att jag börjar må bättre snart, för det är förjävligt att må som jag gör nu. jag har en psykolog tid snart, skulle prata med dom om personlighetsstörning, och när jag kan få göra en utredning om det. är säker på att det är mer än bara adhdn som spökar.. så ju mer vi arbetar i mej, ju mer kommer vi fram till. fan, varför tog jag inte tag i det här för länge sen? dum jag var.. men efter regn kommer solsken sägs det. hoppas det blir bättre en någonsin efter all den här skiten.. ska äta min antipsykotiska tills nästa läkar besök i oktober. den ska tydligen ge effekt för depression också så de e ju bra. hoppas mina hallucinationer försvinner helt snart. hoppas jag blir mej själv igen och får tillbaka orken till att hitta på saker! vill ha mina glada dagar tillbaka..
en dag som alla andra
idag vaknade jag vid två. sover länge pgav mina mediciner som får mej knockedout.. gick till grannen det första jag gjorde därför skriver jag mitt första inlägg för dagen nu. idag är en dag som alla andra, mår som vanligt då om man säger så dvs, inge vidare.. fick tuppjuck på min pappa idag, är så jävla trött på honom och hans äckliga egoistiska stil. det är bara han,han,han hela jävla tiden, å han vill aldrig lyssna och han ska alltid ha rätt. började gråta pgav min frustration, kan inte säga till om något för då är det fel och han vill inte lyssna. jag klarar inte av min egna pappa, tycker han är en jävla idiot helt enkelt. under alla mina år då jag bott hos honom har jag mått rentutav skit. är så glad att jag flyttar snart, för de e bara en tidsfråga innan vi har ihjäl varan på riktigt. tror min pappa också har adhd.. allvarliga problem har han ju iaf, vilket han inte kan stå för. men jag är glad att jag kan erkänna när jag gör fel, när jag gör sånna stora fel som jag brukar. kan ta kritik, väldigt duktig på det trots allt. och har inte svårt för att säga förlåt. alla gör fel, det viktigaste är att man kan stå för dom och be om ursäkt.
är ganska tankespridd, tänker mycket på att ha någon nära just nu.. med nära menar jag en pojk.. känner mej ensam, behöver den där bekräftelsen känner jag.. mysa,pussa,krama och det andra.. ååååh vad jag saknar det.. måste bli bra så ja kan dra ut å ragga.. man har ju ingen lust när man mår som jag. hoppas mina bra dagar inte är så långt ifrån.. jag saknar.. jag längtar..
jag kan inte beskriva..
jag kokar!! jag vill gråta, känner mej som ett psyko i en skräckfilm. vill slita ut mina egna ögon. nu gråter jag. vill hugga någon. knivhugga. är så arg, kan inte ens beskriva. jag mår illa, jag är skitig, jag vill inte gå ut. jag är hungrig. jag vill ha choklad, jag vill inte va hemma. jag vill döda. jag vill ha någon nära. jag vill skrika, jag vill fly. vad ska jag ta mej till? när ska jag sluta bli arg? när ska jag sluta gråta? varför kan ingen hjälpa mej. varför mår jag såhär? varför föddes jag till det här? jag kan inte beskriva. har inga ord på mina känslor. känner mej äcklig, smutsig. ensam, vilsen. SVIKEN. varför? jag förstår inte. jag spyyyyyyyyyr på min pappa. jag vill slå honom! jag vill dra härifrån, nu nu nu, men jag orkar inte. är fastklistrad i min säng, som ett jävla äckel, stinker gör jag också. har gått ner mej helt. vill fixa mej, vill ha sex. vill kräkas över hela mej själv. vill skada, HATAR! men älskar.. hjälp...
fan vad arg jag blir.
vad är det jag ser när jag är ute och går? aftonbladet, trebarns mamma mördad.. någon annanstans har någon blivit knivhuggen.. vad är det för fel på människan? hur kan man vara så äcklig? människan är den äckligaste varelsen. av min egna erfarenhet så är människan rutten. det finns alltid någonstans i skallen en baktanke, det finns alltid svek, det finns alltid sjuka tankar.. själv är jag en människo kännare. kan avgöra en person på någon minut. tycker det är en positiv egenskap jag har, är definitivt inte naiv. kanske om det kommer till min pojkvän, men då oftast blind av kärleken. tänk vilken power människan har. läste nydligen också att dom ska börja skjuta gässer vid vattnet, och varför? för att de är för många. vi får göra allt vad vi vill, vi får till och med döda en människa med ett så litet straff som bara några år. vi får ta död på de underbara och oskyldiga djuren vi har. vi bombar i krig och har ihjäl små oskyldiga barn. vi tittar på när barnen i ex afrika svälter. och vår befolkning här är inte medvetna om ett runk som händer här i världen, utan lever bara i sin egna lilla jävla bubbla. jag kan inte ens sitta och säga hälften, jag spyr bara av det jag redan vet. tänk hur mycket dom inte går ut med i media? tänk hur mycket regeringen vet. dom fittorna som låser in oss i en bur. jag spyr på sammhället, spyr på människo rasen. spyr på år 2011, spyr på hela jävla världen. vem FAN gav människan rätten att leka gud!? så jävla mycket ondska! OCH SKAFFA DÖDSSTRAFF TACK! INTE EN JÄVLA MÖRDARE ELLER PEDOFIL SKA FÅ EN NY CHANS HÄR I LIVET! DET FINNS INGEN SOM ENS SKULLE GÅ ÖVER DEN JÄVLA GRÄNSEN! TA DÖD PÅ DOM JÄVLARNA PRECIS SOM DOM FÖRSTÖR LIVET OCH TAR DÖD PÅ OSKYLDIGA MÄNNISKOR!!!!
nu är jag hemma!
efter mycket spring. drog ner till centrum vid två tiden för att möta min polare, gick förbi donken och smällde i mej en mcfeast & CO, sååååå gott! efter de drog vi förbi banken för att hämta ut kontoutdrag till soc, sen gick vi till socialkontoret, fick då tuppjuck för precis när vi kommer och ställer oss vid disken så lägger hon upp en lapp där det står att dom är tillbaka 15.30, så skrek allt möjligt, suk min kuk (varför? har inte ens någon :S) horer, fitter osv osv. dom såg ju liksom att jag kom? aja. så fick vi vänta på dom i typ 20 min, så jag kopierade alla mina papper som jag skulle lämna in, sedan kom dom och jag fyllde i min ansökan om försörjningsstöd. sen drog vi och hämtade ut mitt paket en lång väg härifrån, fick sitta på tåget ca 40 min dit & 40 min tillbax. men nöjd vart jag med min jacka! den var faktiskt riktigt fin :). nu har jag kommit hem och ligger och softar lite, kände när min polare drog ifrån mej hur det äckliga i kroppen började komma. min ångest.. det ligger där å lurar, kommer fram lite då och då. känner mej tom. vet ingenting, vet inte vad jag vill göra, hur jag mår, hur jag känner. bara känner något liksom. det bara är där! jobbigt, vill bara må bra NU! :( .. ska försöka ta mej in i duschen & sedan hitta på något. klarar fan inte att bara sitta hemma hela jävla tiden. men det är ju så bekvämt..
nattsvettningar..
vad är det för fel på mej? har haft sånna svettningar under mina nätter de senaste två veckorna, det bara rinner om mej.. börjar bli orolig. måste dra till vårdcentralen sen och ta blodprov, kolla om ja bär på någon infektion eller virus. är det någon som varit med om detta och vet vad det kan vara? inatt mådde jag inte bra, blev helt väck på mina antipsykotiska och lugnande.. brukar inte bli så illa.. mådde illa och fick värmevallningar.. usch, orkar inte med sånt obehag.. undrar om jag är sjuk på något sätt? (förutom i psyket), oroar mej för de också hela tiden. idag mår jag vel som de flesta andra dagar. förutom att mina hallucinationer har börjat bli mildare. tack medicin! du hjälper. hoppas det går över snart och aldrig mer kommer tillbaka. en drog kommer jag aldrig i mitt liv kunna pilla på igen, då är risken för återfall i psykos väldigt stor. men det är lika bra för knark e bajs! så till er därute som tar droger, som är helt inne i skiten och tror att de aldrig kommer hända er, sluta med det. för rätt va det e så händer det. jag trodde inte det skulle hända mej, men så fel jag hade. tror inte någon som pillar i skiten är riktigt medveten om vad det verkligen innebär, att bli så sjuk som man kan bli, det är inte värt det. efter handlingar kommer konsekvenser för oss alla förr eller senare. jag hade bara ren tur, det kunde ha blivit värre. kanske hade jag börjat prata med gud eller höra röster som säger åt mej att skada mej själv eller andra. eller tro att aliens var ute efter mej, och att regeringen lagt ett chip i min skalle och styr mej.. ja så illa kan de bli, värre till och med. synd bara att alla blundar för sanningen.. men de flesta människor är ju så. slutar jag inte upp med alkoholen som jag älskar så mycket fräts jag upp innifrån också. kanske borde börja gå på AA-möten endå? ge det en chans? om jag inte klarar det här själv så blir det nog så. synd att det ska behöva gå så långt för att många ska förstå, och vissa förstår inte ens då. men jag har lärt mej mycket under den här resan, har växt som person och blundar inte för saker längre. har vaknat upp i min verklighet, och nu sker det storförändring. och det var på tiden..
