djävulska ängeln

jag mår så dåligt.. jag bara gråter.. hur mycket mer ska jag orka? när ska det bli bra? när ska jag sluta känna som jag gör.. jag saknar något.. min andra halva. han e borta.. jag vill inte känna. vill inte tänka. vill inte gråta. senaste tiden har de varit intenstivt, saknar så mycket.. men vad egentligen? han eller sällskapet? klarar inte att vara ensam. så fort jag e ensam hinner alla tankar läggas på honom.. jag vill bara berätta för honom, men han kommer endå inte förstå. jag vill inte ha någon annan, men vill inte heller ha honom. är vilse, tappade bort mej själv på vägen. varför allt detta? vem är jag. varför är jag så ensam? hur kunde jag låta de gå såhär långt. varför kunde jag inte varit en fullt frisk kvinna och skött de snyggt? varför ska jag ha så många psykiska problem? min psykolog säger att jag troligen har borderline, vi håller på m utredningen just nu, så de förklarar ju varför mina relationer gått åt helvete. men varför ska jag ha de? jag som älskar honom. han var mitt allt. men inget ja kunde visa. det va så bra när de väl va bra, och bra var det, de va drf vi två blev en. men tyvärr, jag är inte frisk så de funkade inte. hur ska jag någonsin kunna få kärlek när min partner ska få lida? jag är tom utan dej, jag är inte hel längre. blev förändrad med dej och när du försvann rasade min värld.. du är den jag vill vara med, jag vet nu varför allt blev som de blev. men det är försent, förstört. känns som att jag aldrig kommer hitta tillbaka till mej, jag är inte hel utan dej :'(

klarar inte av denna tomma ensamhet..