djävulska ängeln -

du dödar mej

jag skriker, jag gråter.. du förstör mitt psyke, det brinner i min skalle. jag vet snart inte vad jag gör. jag orkar verkligen inte mer! jag exploderar. JAG ÄLSKAR DEJ! jag lurar dej inte, min avsikt är inte att skada dej! min avsikt är att älska dej, älska dej på ett sätt som ingen annan människa är kapabel till. men jag får bara smärta, jag dör innombords. jag vill döda någon, så arg är jag. jag orkar inte kämpa, orkar ingenting. vill bara försvinna...

2012-01-15 @ 18:56:31 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

kan inte sova..

tänker, tänker, tänker.. varför gör jag såhär mot mej själv? varför tillåter jag mej själv plågas? varför ska det vara så svårt? jag älskar självdestruktivt och jag kan inte sluta.. du är min drog.. jag känner inte mej själv längre. jag har gått över gränserna. men det är fel! så fel.. hur ska jag hitta mej själv igen? har glömt bort vem jag är.. glömde bort mej själv när jag var me dej. känner mej vilsen, ensam.. söker trygghet hos dej, en trygghet jag aldrig kommer att få.. allt jag vill ha ifrån dej får jag bara motsatsen av. och jag fortsätter och fortsätter.. min hjärna e slutkörd, mitt hjärta e mos.. min kropp skriker! varför kan jag inte bara sluta? det är inte menat. jag vet ju det, men endå inte.. jag älskar dej, men jag tror verkligen inte att du älskar mej.. jag är äcklad, vill spy på mej själv. är dum, så dum.. blåst.. men de e ja ju inte egentligen! jag känner mej lurad.. arg, ledsen. så sårad. jag gråter, orkar inte leva med smärtan. jag kan inte vara utan dej, men inte heller vara med dej. varför hittar jag alltid ursäkter när det kommer till dej? varför accepterar jag allt? hur kan jag tro att du inte är den du är, när jag ser handlingarna framför mej? hur kan jag tro på dina ord? vad är det som får mej att stanna fast kniven skär i mitt hjärta hela tiden? du gör mej olycklig. du får mej att gråta på rutin.. du dödar mej helt enkelt, och jag stannar kvar och älskar.. jag klarar inte det här. när ska jag bli fri?.. :'(

2012-01-15 @ 06:07:45 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

deprimerad..

är deprimerad, orkar inte göra nånting. vill bara gömma mej.. har inte varit utomhus och tagit frisk luft.. orkar inte ens ta hand om min hygien.. tröst äter och går upp i vikt.. det är jobbigt, och det tar aldrig slut..

2012-01-13 @ 18:03:53 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

inåtagerande - utåtagerande

var hos min psykolog igår, berättade för henne att en närstående tror att jag har en histrionisk personlighets störning, och att jag själv haft misstankar på narcicisstisk personlighets störning. hon förklarade då för mej att det är vanligt att man kan ha drag från andra personlighetsstörningar när man själv har en. och eftersom att jag redan är utredd och hon har fått begrepp om mej så trodde hon inte att det var så att jag hade just dessa personlighetsstörningar. Läste också att de med utåtagerande borderline (som jag har) oftast brukar ha narcicisstiska drag, så det förklarar ju saken. histrioniska drag verkar det som jag också har. så jag har alltså utåtagerande borderline med narcicisstiska och histrioniska drag.

Inåtagerande borderline - utåtagerande borderline

Det är viktigt att skilja mellan inåt- och utåtagerande borderlinebeteende. Borderline-personligheter har nämligen en tendens att hantera sin oro på två olika sätt. Skillnaderna är viktiga eftersom de främst kommer till uttryck i nära relationer när det krävs ett ansvar.

Intåtagerande borderlinepersonligheter vänder huvusakligen sin smärta inåt, mot sig själva och mot den egna kroppen. Inåtagerande borderlinepersonligheter är mer självmords-benägna än den utåtagerande, uppträder mer deprimerat och är mindre välfungerande i arbete och vardagsliv.

Utåtagerande borderlinepersonligheter visar ofta en narcisstiskt föraktfull fasad "Jag klarar mig själv, jag behöver varken dig eller någon annan". Den utåtagerande är mer projicerande och aggressiv till sin karaktär. En utåtagerande borderlinepersonlighet kan på ett hjärtlöst sätt kränka andra, de har en samvetslöshet som förvärrar effekten av kränkningarna. Den utåtagerande borderlinepersonligheten projicerar ut det egna inre lidandet som han inte förmår hantera på egen hand. "Det är andras fel att jag mår så här och andras fel att jag inte mår som jag borde göra".

2012-01-12 @ 12:20:22 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

så fel..

jag tappade respekten, därför gjorde jag som jag gjorde. jag kunde nästan gå hur långt som helst. nu när jag är med dej igen ångrar jag mej. varför blir det alltid så fel?

2012-01-11 @ 01:47:40 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()