kan inte sova..
tänker, tänker, tänker.. varför gör jag såhär mot mej själv? varför tillåter jag mej själv plågas? varför ska det vara så svårt? jag älskar självdestruktivt och jag kan inte sluta.. du är min drog.. jag känner inte mej själv längre. jag har gått över gränserna. men det är fel! så fel.. hur ska jag hitta mej själv igen? har glömt bort vem jag är.. glömde bort mej själv när jag var me dej. känner mej vilsen, ensam.. söker trygghet hos dej, en trygghet jag aldrig kommer att få.. allt jag vill ha ifrån dej får jag bara motsatsen av. och jag fortsätter och fortsätter.. min hjärna e slutkörd, mitt hjärta e mos.. min kropp skriker! varför kan jag inte bara sluta? det är inte menat. jag vet ju det, men endå inte.. jag älskar dej, men jag tror verkligen inte att du älskar mej.. jag är äcklad, vill spy på mej själv. är dum, så dum.. blåst.. men de e ja ju inte egentligen! jag känner mej lurad.. arg, ledsen. så sårad. jag gråter, orkar inte leva med smärtan. jag kan inte vara utan dej, men inte heller vara med dej. varför hittar jag alltid ursäkter när det kommer till dej? varför accepterar jag allt? hur kan jag tro att du inte är den du är, när jag ser handlingarna framför mej? hur kan jag tro på dina ord? vad är det som får mej att stanna fast kniven skär i mitt hjärta hela tiden? du gör mej olycklig. du får mej att gråta på rutin.. du dödar mej helt enkelt, och jag stannar kvar och älskar.. jag klarar inte det här. när ska jag bli fri?.. :'(
Kommentarer
Trackback
